Hur fungerar Aktivt Kol?

Aktivt kol kan tillverkas av många olika typer av organiska material. Kokosnötsskal är ett vanligt material, stenkol ett annat. I CPP:s fall är utgångsmaterialet en polymer. Polymeren går igenom två processteg. Först karboniseras den och sedan aktiveras den. Såväl karboniseringen som aktiveringen sker under höga temperaturer och har som syfte att skapa en hög porositet. Det är i de här porerna som gasmolekyler fastnar. Man brukar prata om adsorption – vi återkommer till det nedan. 

Gaser har benägenheten att spridas i luft utan att luften behöver röra på sig. Ett bra exempel är att vi kan känna på lukten när någon en bit längre bort skalar en apelsin. Gasmolekyler förflyttar sig genom sk Brownska rörelser. Det är små kollisioner mellan molekylerna som succesivt sprids i rummet och som strävar efter att skapa en jämn koncentration. 

Då och då binds molekyler till ytor genom just adsorption, så kallade Van der Waalska krafter. Alltså bindningen av en molekyl till en yta. Alla som varit på en rökig restaurang och sedan känt stanken på kläderna har erfarenhet av just detta. 

När gasmolekylerna möter ett aktivt kol adsorberas gasmolekylerna på det aktiva kolets yta. Eftersom aktivt kol har en enormt stor inre yta (mäts vanligen i m²/gram aktivt kol och kan uppgå till över 1000 m²/g) finns en mycket stor upptagningsförmåga. Genom de brownska rörelserna flyttas gasmolekylerna allt längre in i porerna där de slutligen fastnar. Ju trängre poren är i förhållande till molekylens storlek, desto starkare blir bindningen eftersom de Van der Waalska krafterna verkar från flera håll.